Terränglöpning nyheter

Webbplatser med inriktning mot svenska

    

Nyhetskälla myskyrunning.com: www.trailrunner.se

• Samling i backen
  March 18, 2014
  
  Per och Martin C kämpar på.
  I söndags lyckades vi samla hela gänget för ett backpass i det fina vårvädret. Hobo Hill var platsen och förutom rejält med löv på sina ställen var underlaget bra. Antalet vändor i backen varierade, själv fick jag ihop 1400+ höjdmeter med lite transportlöpning inkluderad. Otroligt välbehövligt och viktigt inför Baskien-resan. Apuko Igoera är ett mycket kuperat lopp och det är bara en och en halv månad kvar.
  
  Tidigt vårtecken: Jerry är tillbaka i Hobo Hill.
  Är det någon som blir sugen så kommer det garanterat fler tillfällen under våren.
  /Erik
• Försiktigt positiv
  March 12, 2014
  
  Söndagens gemensamma pass rann ut i sanden så jag tog en egen tur på Bohusleden. Otroligt fint väder och inte alltför blött på stigarna. Jag sprang ner till Tulebo och hem igen. Passerade en grupp från Pantern Running Club på hemvägen, kul att se andra löpare i skogarna, annars är det mest någon enstaka vandrare eller hundägare man kan träffa på.
  Igår var jag hos sjukgymnasten som hade lite svårt att diagnosera min onda häl men vi utgår från att det är en lindrig hälsporre så jag får träna efter det. Har läst en del skräckhistorier om denna skada på nätet men det jag hörde nu lät bättre, jag skall träna på som vanligt och inte bry mig om smärtan. Kompletterat med några specialövningar skall det förhoppningsvis bli bra rätt snabbt. I annat fall kan det bli aktuellt med stötvågsbehandling.
  /Erik
• Två månader kvar
  March 3, 2014
  
  Idag är det bara två månader kvar till årets första bergslopp. Vi blir nio svenskar som åker ner till Baskien för att ta oss an de olika distanserna på Apuko Igoera, 40, 65 eller 90 km. Det skall bli spännande med helt nya berg att springa i. För tillfället kämpar jag med en ömmande häl som hindrar fullskalig träning. Har tid nästa vecka för att kolla upp det, så just nu är jag i det jobbiga läget att jag inte vet om det är bra eller dåligt att träna. Därför präglas de få pass jag gör av en irriterande tveksamhet.
  Trans Grancanaria avgjordes i helgen med följande prispallar:
  Herrar; Ryan Sandes, Julien Chorier och Timothy Olson
  Damer; Nuria Picas, Canepa Fransesca och Fernanda Maciel
  Detta var starten för det nya UTWT(Ultra Trail World Tour)-serien, skall bli spännande att se om det blir någon prestige i det så att eliten prioriterar dessa lopp.
  På något konstigt sätt fick Jerry plats på Tor des Geants i höst! Det blir en tuff utmaning som skall bli spännande att följa.
  /Erik
• Kommande tävlingar, inspiration
  February 15, 2014
  För närvarande ser mitt tävlingsår ut så här:
  
  Apuko Igoera Ultra – Baskien i början på maj, ser ut att bli väldigt kuperat.
  
  Borås Ultra Marathon – slutet på maj, tredje gången gillt för mig?
  
  UTMB – slutet på augusti, hoppas på bra form och bra väder.
  Det finns mängder med lopp som är med på min “att-göra-lista”, här är några exempel:
  Eiger Ultra Trail – en del av Schweiz som jag gärna vill se, loppet har fått mycket beröm.
  Trail Verbier St Bernard – ny uppdaterad bana med en del riktigt höga passager.
  Lavaredo Ultra Trail – Dolomiternas mest klassiska berg.
  Trans D’Havet – också häftiga berg i Dolomiterna, här med en del långa pannlampspassager i tunnlar från första världskriget.
  Ronda del Cims – en av de tuffaste 100 miles-loppen i Europa, runt hela Andorra.
  Tor des Geants – extrem sträcka och stigning runt Aostadalen
  Trans Alpine – etapplopp tvärs över alperna
  Det lär ju räcka ett par år…
  /Erik
• Sista chansen
  January 28, 2014
  
  Nu är sista chansen om du vill anmäla intresse för att åka med och tävla i Baskien den första helgen i maj. Information om resan finns här. Vi är just nu 8 st som skall åka men det finns plats för ett par till.
  Arrangörerna ser fram emot ett gäng svenskar på besök.
• Tuff start på tävlingsåret
  January 26, 2014
  Igår var det dags för fjärde upplagan av Sandsjöbacka Trail Marathon. Nytt för i år var den 68 km långa ultraklassen där jag och Jerry ställde upp. Med start i Gottskär 5.30 blev det inte många timmars sömn på natten trots att vi kunde sova över i närheten. Första delen på banan, vilken var ny för oss, innehöll lite fler vägpartier än vi hade trott men detta kompenserades av terrängpartier som bitvis var väldigt tekniska. Med en undermålig träningsmängd både under december och januari visste jag att det skulle bli tufft. Dock höll det längre än jag hade hoppats så jag kunde gå i mål på en sjätteplats med 7.21h. Största problemet sista timmarna var skorna som klämde rejält på tårna, det kändes som om alla naglarna skulle lossna. Helt klart skönt att komma i mål och släppa ut fötterna.
  Vi får hoppas att Jerry skriver en tävlingsrapport, han hade betydligt sämre förberedelser med en höst kantad av jobbiga skador. När han dessutom sprang rejält fel blev det många timmar i skogen för honom. Mycket mental styrka bakom hans finisher-t-shirt!
  Tack för ett fint lopp.
  Resultat finns här.
  /Erik
• Hög tid att komma igång!
  January 17, 2014
  Nu när snöstormen viner som bäst är det hög tid att komma igång med löpträningen! Jag har personligen haft en liten svacka vad gäller träning vilket planen är att ändra på framöver. Baskienresan i början av maj kommer bli en av säsongens höjdpunkter och det har redan börjat trilla in anmälningar, verkligen kul! Början av maj känns kanske något avlägset men tiden kommer säkert precis som vanligt gå ruskigt fort.
  Just därför är det hög tid att skaka igång löparbenen. Detta blir ju som bekant mycket roligare om vi är ett gäng som kör tillsammans. Därför kommer vi så ofta vi kan ha gemensamma träningar som annonseras på får Facebooksida. På söndag blir det ett långpass som du är mer än välkommen att hänga med på! Anmäl dig här.
  //Martin
  
• Häng med till Baskien
  January 16, 2014
  
  Titta på bilden ovan. Himlar du med ögonen och tycker det är vansinne att ens försöka sig på en sådan bana eller tillhör du den lilla skara som ser en härlig utmaning framför dig? Tillhör du den senare kategorin vill vi gärna att du hänger med oss till Baskien den 1:a maj. Tävlingen Apuko Igoera går på lördagen den 3:e maj och förutom den längsta klassen på 90 km finns det också kortare alternativ på 40 eller 65 km. Läs mer här och anmäl ditt intresse snarast möjligt.
  Välkomna att hänga med!
• Lågvarv
  January 14, 2014
  Julen har passerat och drömmen om att utnyttja ledigheten till en ökad träningsmängd grusades snabbt. Ett par sega förkylningar har minimerat träningen. Egentligen är det bara nyårsdagens fina tretimmars pass med Johan i Frillesås som varit bra, resten har varit några få korta och långsamma turer på hemmaplan. Med tanke på Sandsjöbacka Trail Ultra bara 11 dagar bort känns det så där. Det skall nog gå att ta sig runt men det kommer inte att bli en så behaglig och kontrollerad resa som jag önskar, snarare mest smärta och kamp.
  Idag får vi besked om eventuell medverkan på UTMB. Positivt besked och vi får börja kolla på flyg och hotell, annars får vi börja kolla på en alternativ tävling att ha som årets huvudmål. Spännande!
  /Erik
• UTMB 2014?
  December 23, 2013
  
  Photo by Franck Oddoux, UTMB
  Nu har anmälan öppnat för alla loppen under UTMB-veckan. Nytt för i år är loppet OCC som med sina 53 km är en perfekt introduktion om man vill känna på massivet och uppleva stämningen på plats.
  Vi kommer alla fyra att anmäla oss till UTMB så får vi se om vi klarar lottningen. Personligen vore det roligt att få prova på orginalbanan i hyfsat väder efter två omgjorda banor 2011 och 2012 men får jag inte plats finns det massvis med fina lopp som man kan köra istället. Finns det en av oss som är värd en plats så är det Jerry som har haft ett par tuffa skadeår.
  Ganska många svenskar som vill vara med, Jonas Buud hoppar dock över nästa år så vi får hoppas att årets svenska överraskning Johan Johansson ställer upp.
  God jul alla traillöpare, hoppas att ni får en fin ledighet och ger er själva en rejäl utmaning nästa år.
  /Erik

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nyhetskälla myskyrunning.com: setsailtrailrunning.se

• Anmälningar rullar in!
  March 9, 2014
  Nu har våren anlänt och förhoppningvis har ni börjat plocka fram löparskorna. Anmälan till vårt första arrangemang är öppet och det börjar rulla in anmälningar. Om du har tänkt att anmäla dig gå gärna in och gör det direkt.

  Vi kommer lotta ut 3startplatser till Arvika Stadslopp bland de första 30st som anmäler sig.
  Om ni har frågor gällande loppet är det bara att maila: info@setsailif.se
  / Erik Nordlöf, Set Sail IF    
• Bilder och filmer från Trailrunning 2013
  June 2, 2013
  Nu finns bilder och filmer från Sotarblixtloppet upplagda på hemsidan. Vi fick med nästan alla deltagare på bilderna!
  Om någon vill ha ut originalbilderna för att få dem i bättre format kan ni maila info@setsailif.se så skickas dessa per epost.
  Kolla bilderna här
• Se videofilm från Trailrunning
  June 2, 2013
  Första delen av loppet finns nu att se på nätet:
  http://youtu.be/d–ceAIAQXQ
  Tack Viktor Kolberg för filmningen – Nu kan vi både se och höra hur det känns att springa Sotarblixtleden!
• Grattis till alla segrare och tack för i år!
  June 1, 2013
  Vi tackar alla deltagare och funktionärer för en bra tävling även i år.
  Tyvärr inte lika många deltagare som ifjol, men de som var med bjöd på fina prestationer!
  Speciellt grattis till Set Sail IF:s L-O Gävert och Frida Micholds som vann 11-km tävlingen och till OK Tyrs Ida Hyvönen och Anders Lindberg som vann 5-km tävlingen.
  
  Hoppas vi ser alla deltagare nästa år igen!!
  
  //Set Sail IF
• Dagen D!
  May 31, 2013
  Nu är den äntligen här!  Årets upplaga av Set Sail Trailrunning!
  Det ser ut att bli en strålande dag och underbart väder! Hoppas att det kommer ut mycket folk för att se deltagarna i årets tävling!
  Vi känner oss väl förberedda och hoppas att det kommer bli en upplevelse för deltagare, funktionärer och åskådare!
  Ni vet väl att ni kan följa oss på Facebook?
  www.facebook.com/setsailif
  
• Föranmälan stängs 22:00 idag fredag och priserna höjs!
  May 31, 2013
  Föranmälan till Trailrunningloppen stängs 22:00 ikväll fredag 31 Maj
  All anmälan sker därefter på plats vid startplatsen, Jössestugan.
  Efteranmälan går att göra från 11:30 på tävlingsdagen. Endast kontant betalning. Även utlämning av startkuvert från 11.30
  Pris för efteranmälan:
  

  • 5Km – 250:-
  • 11Km – 300:-

  Vi är tacksamma om så många som möjligt anmäler sig på webben idag om ni vet att ni ska vara med, det blir billigare för er och enklare administration för oss. Ni slipper dessutom stå i kö till efteranmälan på tävlingsdagen och kan fokusera på tävlingen!
  Alla startkuvert ska vara uthämtade senast 40 minuter före start
  Set Sail IF – Medlemsrabatten gäller enbart föranmälan via webb
• Chans till gratis startplats i trailrunning
  May 30, 2013
  Nu har ni chansen att tävla om en startplats i valfri distans på lördagens tävling!
  Vi har en ultraportabel videokamera som en lycklig vinnare kommer låna under loppet. Den tävlande har den på huvudet och filmar hela loppet! Filmen kommer senare läggas ut på hemsidan för de som inte vågat/kunnat delta.
  För att delta i tävlingen – gilla och dela denna på facebook!
  Kameran finns även att köpa på Euronics Arvika
  
• Tävlings PM utlagt
  May 30, 2013
  Nu finns all tävlingsinfo att ladda hem här:
  PM För hemsida rev 1
  Alla deltagare kommer få samma information i startkuvertet på plats
• Trailrunning i VF idag 20130530
  May 30, 2013
  Idag publiceras en artikel i Värmlands Folkblad med Set Sail Trailrunning!
  
  http://www.vf.se/sport/ovrig-sport/unik-tavling-blir-en-rejal-utmaning-alla-tavlande
  
• Trailrunning i Arvika Nyheter 29/5
  May 29, 2013
  Nedanstående artikel är från gårdagens tidning
  

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nyhetskälla myskyrunning.com: http://trail.outsideonline.se

• TrailPer på riktigt
  June 27, 2013
  Efter många kommentarer, kritik, frågor och funderingar beslutar jag att byta adress på bloggen (igen). Den här gången till det jag borde tänkt på automatiskt vid separationen från Outside. TrailPer.se De flesta som läste bloggen där och som mötte mig eller kom i kontakt med mig under åren refererade till mig som TrailPer, bloggens namn och inriktning var ju Trail och mitt namn är som bekant Per. Men jag ville väl vara lite cool och internationell eller nåt när jag valde den här adressen. Jag tycker den är bra, det är mitt motto och det är bra ord – men inte som webadress. Alldeles för lång och svår att komma ihåg, samt som många påpekat går det knappt att hitta utan länk, även om man googlar. Den nya adressen är enkel, det är lättare att hantera sidan både som administratör och som läsare, samt att jag lyckades importera alla mina inlägg från Outside-tiden vilket jag inte lyckades med här. Det innebär att alla gamla tävlingsrapporter och spännande läsning finns tillgänglig mitt framför näsan på er   Enligt de flesta jag pratat med är det lättare att kommentera där med. För gärna en dialog med er läsare, trevligt att lära känna er lite och få en uppfattning om vad ni tycker om att läsa.

  

  Så hädan efter finns jag där. Men ingen fara, det är samma tokstolle som skriver om samma galna upptåg, blandat med försköningar och rapporter från skogarna runt om i landet. Jag kommer nog att lägga upp nåt reminder inlägg här då och då tills jag märker att alla ni underbara läsare hittat dit. Jag kommer även att utlysa en designtävling med pris till den som designar snyggaste loggan till min nya portal. Är du duktig med pennan, fyndig och gillar min blogg? Börja klura redan nu. Mina riktlinjer/idéer är en enkel logo som lätt känns igen, min personlighet (mitt löparintresse) syns och ev orden TrailPer. Uppen för alla förslag. Nu flyttar vi. Använder du Bloglovin? Inga problem, nya bloggen följer du lätt med ett knapptryck i vänsterspalten.
• Tack för mig Outside
  April 25, 2013
  Dagen har kommit då det är dags för mig att tacka för de här två åren som bloggare på Outside. Det som började som enbart en trailblogg har mer och mer glidit över till någon form av öppen dagbok. Nu flyttar jag till en egen domän, det blir fortfarande traillöpning men även styrketräning, resan mot Vättern Rundan tillsammans med Fredrik Sträng, eventuellt en reportageserie om Kinect och träningsspel samt blandade miniäventyr.
  Du hittar min nya sida på HarderBetterFasterStronger.se
  Om du tycker om hur jag skriver och blir inspirerad till egna stordåd, följ med i flytten och låt mig veta. Är det något speciellt du vill läsa om så säg gärna till. Tillsammans kan vi bli Harder Better Faster Stronger.
  

  
• TEC 50miles 2013
  April 14, 2013
  Så var den här, helgen då Täby Extreme Challenge utmanar ultralöpare i Sverige. Jag hade glömt bort att jag var anmäld så det kom som en överraskning när jag fick ett mail med information om helgen för knappt en månad sen. Eftersom långpassen har ekat med sin frånvaro i vinter ålte jag ner till Stockholm med inställningen att springa så länge kroppen pallade, inte pressa mig i onödan utan bara ha kul. Jag åkte ner till Uppsala redan på fredagen och hälsade på min syster med familj och åkte därifrån på lördagmorgonen mot täby.
  Vädret var klart mycket bättre än förra årets snöstorm även omnder var regnit och ca 4grader varmt. På plats mötte jag Micke som hjälpte migni depån förra året, nu skulle han springa själv och satsade på hela sträckan 100miles. Jag träffade även Elov och Johan som är från Gävle/Ockelbo. Elov skulle springa 50miles och Johan var med som coach och depåansvarig. Efter lite hejande på bekanta ansikten var det dags för start. Jag och Micke slog följe längst bak i startledet och tog det lugnt, han skulle ju springa så långt och jag hade ju inget direkt mål.
  
  
  Det var en hel del ändringar på banan jämfört med förra året så banan gick lite mer på asfalt och på det sättet torrare underlag, dubb behövdes inte alls då det var isfritt i princip längs hela banan. Första varvet gick bra, jag och Micke pratade på om allt möjligt hela tiden så det kändes snabbare än det var. Jag hittade ”min” skylt från förra årets som jag slog varje varv, så jag och Micke startade samma tradition iår. I varvningen fick jag höra av Johan att Elov sprungit första varvet på 52min och låg först.
  
  Andra varvet gick i ungefär samma tempo för mig och Micke och kroppen kändes bra, vädret blev bättre och det slutade regna. På tredje varvet började jag känna av att jag faktiskt inte tränat särskilt mycket längd och att fötterna inte var helt vana, speciellt inte med så hårt underlag. Men vi tuffade på och hade snart avverkat tre mil. Elov ledde fortfarande, höll ett jämt tempo på 51min per varv och drygade ut ledningen varje varv.
  
  Efter fyra mil kände jag mig nöjd och klev av. Fötterna kändes lite för mycket och ena knät ömmade lite. Så istället för att slita ut och sabba kroppen för resten av våren blev det ”bara” fyra mil jämfört med förra årets tolv. Under tiden stormade Elov fram och vann sitt första ultramaraton. Tiden blev 6h46min och det var hela 30min ner till tvåan. Grymt starkt jobbat. Micke fortsatte några varv till innan han fick feber och blev tvungen att bryta.
  
  
  Jag tror att vi alla var nöjda, speciellt Elov då såklart. Idag känns kroppen som vanligt, något öm i ena foten men annars hur pigg som helst. Nu i veckan börjar cykelträningen har jag tänkt, landsvägarna borde vara farbara med räsern. Kommer även att damma av flera snabba pass nu fram till den 4e maj då Gävle halvmaraton och Gävlemilen går på våra gator. Tänkte försöka mig på en skaplig tid på milen, mest för att jag aldrig sprungit en snabb mil på tävling då jag alltid sprungit terräng. Efter det är det kullamannen med 45km och sedan väntar två veckor i Spanien med först egen träning och sedan tre dagar cykelläger med Fredrik Sträng.
  
• TEC100 imorgon
  April 12, 2013
  http://www.jogg.se/liveresultat
  Här kan man följa mig och alla andra löpare imorgon lördag som kämpar art komma antingen 50miles eller 100miles.
• Inför TEC
  April 11, 2013
  Håller på att packa inför helgens äventyr, Täby Extreme Challenge. Med tanke på förra årets väder packar jag ner två par skor, Sense Ultra och Spike Cross, den senare i en halv storlek större. Kläder har jag minst två uppsättningar, strumpor ännu flerr och dessutom ett par sealskins, en strumpa som inte släpper in vatten. Så nu borde jag klara fötterna av den anledningen.
  
  Har packat ner energi oxå, i form av nötmix, barnmatsmoothies, ölkorv och självklart folköl. Finns massor med gott på plats så jag behöver inte ta med mer vanliga saker som energidryck eller kaffe.
  
  Alltsammans packat i två genomskinliga lådor med lock, vilket underlättar vid framtagning. Nu är det bara att hålla tummarna för bra väder och att kroppen håller.
  I värsta fall har jag packat ner en rånarluva, så det ska mycket till innan vädret besegrar mig.
  
• Ella tränar trail
  April 10, 2013
  
  Ella tyckte att det var roligare och mer spännande att springa bredvid asfalten, hon sprang i snön hela vägen hem och vid stora snöhögar gjorde hon flera vändor för att det var kul. Så är det när man är barn, varför tappar de flesta känslan av friheten, viljan att att äventyra sig fram i vardagen bara för att vi växer upp? Det är så här jag tränar, jag plockar fram barnasinnet, den lilla upptäckaren i mig och leker passen igenom, om det så är att springa fort mellan träden i skogen, att ta en omväg just för att den där backen såg rolig ut eller kanske ett spontant race med en förbipasserande cykel eller buss om jag är i stan. Gör det du med. Jag lovar att det är roligt.
• Instagram
  April 9, 2013
   Drog ut Anders idag för lite löpning, blev lugnt tempo i ca en halvtimme sedan var han nöjd så jag ökade till tävlingstempo/nästan max och fortsatte ensam en halvtimme till. Riktigt skönt att springa fort. Efter det passade jag på att gymma när jag ändå var varm och svettig redan, det blev ca en timme det med. Middag på det sedan ute med hundarna nästan en timme. Nu en kvälls-smoothie sedan åka och jobba. Formen finns och kroppen känns bra, gymmandet och den mer hälsosamma maten senaste månaden börjar ge resultat som syns, så nu är jag ännu mer taggad att fortsätta.
• Årets första långpass
  April 9, 2013
  Förra veckan gjorde jag årets första riktiga långpass, alldeles för sent med tanke påTEC, men bättre sent än aldrig. Jag bestämde mig för ett långpass redan på jobbet, men inte vart jag skulle springa eller hur länge, det fick bli en överraskning. Tog mina nyaSalomon Sense Ultra, första känslan av dem var lätta och snabba men mer om dem i ett eget inlägg längre fram.Jag tog och fyllde på vätska i min S-lab rygga, slängde ner en flapjack och lite nöt/russin-mix samt såg till att alla saker som första hjälpen-kit, extra tröja och vantar, mobil och pannlampa var med sedan drog jag. Lugnt skönt tempo och jag hann inte mer än två-tre kilometer när jag insåg att det var varmare än jag trott, positivt alltså, så jackan åkte ner i ryggan tillsammans med mössan sedan sprang jag vidare med bara underställ på, så skönt.
  
  
  Fötterna letade sig ut på Gästrikeleden och bort mot hemlingby, vek av då och då på småstigar och bara lekte runt. Kroppen kändes väldigt pigg när jag efter ca 90min kom ut ur skogen och siktar vidare mot ett annat område som jag inte sprungit på sedan jag flyttade därifrån för ca ett år sedan. På väg dit mötte jag en kompis som var ute och red så jag stannade och pratade och fick några minuters paus. Stigarna byttes mot grusvägar och solen låg fortfarande uppe och värmde skönt, så perfekt och jag började minnas alla drömmar och mål som slumrat under vintern. Lite som björnen som legat i ide hela vintern får komma ut och känna vårens lukter och frihet kändes det. 
  
  Sprang förbi ett bilvrak som låg väldigt konstigt placerat längs en grusväg med bommar i båda riktningar. På något vis lite konstnärligt fin där den hade töat fram under snön. Här blev det för första gången helt snöfritt på rundan, men rejält plaskigt istället då den fuktiga vårjorden inte hade kapacitet att ta hand om allt smälltvatten. Medan jag sprang och ömsom gick käkade jag lite nötmix. Det är nog det godaste att ha med sig ut i naturen, mycket energi ger det oxå och tar liten plats – perfekt. 
  Efter lite mer rantande längs ensliga grusvägar vek jag in på ett skoterspår som gick längs kraftledningarna, nu började solen kasta väldigt långa skuggor och kylan kröp in under kläderna, så ett snabbstopp och på med jackan igen och ställde in hjärnans kompass på att ta mig hemåt. När jag efter ett tag kom ut i civilisationen igen tog jag på mig hörlurar och sprang resten av färden med musik. Det blev en skön runda, speciellt med tanke på att jag knappt sprungit längre än en timme åt gången under hela vintern. Nu blev det tre och en halv timme blandad löpning och det flöt på relativt bra. Konditionsmässigt var det inga problem, dock kände jag av ena knät sista biten, men det är ju förståeligt och med några fler pass så är det nog inga problem sedan. Det jag var mest nyfiken på var att se hur psyket pallade och det var inga som helst problem. Ser framemot att ta TEC som ett bra träningstillfälle och träffa likasinnade. over and out.
• Vår vår blir ej i år
  April 1, 2013
  Ojojoj vad den här vintern har varit lång. Är det inte slut snart? Nix, det blir ingen vår, det säkraste vårtecknet senaste åren har ju varit att Leksand missar elitserien varje år, sen slår blommorna ut. Men vafalls, nu grejade de ju biffen, tog sig upp i högsta ligan. Så då blir ser ingen vår? Eller?
  Påsk har det varit iallafall, den kommer varje år oavsett väder. Fint väder verkar det ju ha varit, om än kallt. En skön löprunda innan frukost på långfredagen hann jag med, sedan blev det gofika med M till frukost innan hon skulle åt sitt håll och jag till jobbet. Jag jobbade hela fredagen fram till 22, men det hände ingenting så jag hann med att träna innan hemgång. Så då dammade jag av några mil på motionscykeln följt av en rejäl urladdning på roddmaskinen. Skönt!
  
  
  Cykel ja, jo jag vann ju en startplats till Vätternrundan, en tävling med Outside, Crescent och Fredrik Sträng. Det hela var till en sub9-grupp men man kunde välja fri fart om man ville. Så då är det bara att skaffa sig en cykel då, biltema hojjen duger inte, dock har jag hunnit med hela två svängar på den i år……
  Påsken firades hos mor med familjen, god mat och underhållning. Kunde inte låta bli godiset, men förutom det har jag varit grymt duktig senaste veckorna. Ingen läsk – förut blev det nästan en burk om dagen på jobbet, ingen glass – samma där, ingen skräpmat utan jag har lagat god och nyttig mat varje dag. Och så smoothies såklart, nyttiga smoothies har i princip helt ersatt frukost på sockrade flingor, även onyttiga mellanmål har blivit sopade av banan. Och det märks på mig, piggare och gladare plus att jag märker skillnad på löpningen, det tillsammans med att jag gymmar får mig till en bättre löpare alla gånger.
  
  Sponsrade ägg från Salomon? Kyckling i skaljacka? Våren närmar sig och det gör även tävlingssässongen. Hade glömt bort att jag faktiskt anmälde mig till TEC igen, så det har jag ju inte alls tränat för i år, men helgen är ledig och även veckan efter, jag känner många som ska springa så jag åker ner och göra ett bra träningspass av det hela. Förra året sprang jag 12mil, det tog strax över 19h men psyket höll längre än fötterna och jag fick bryta. Men då hade jag tränat inför det, med många långpass under vintern. Nu har jag ju knappt rört mig över milen känns det som. Men det blir skoj ändå, har inga ambitioner på att slå PR utan göra en social träning av det. Två veckor kvar!
• Smoothies för dig i farten
  March 26, 2013
  Smoothies, himmelriket av goda grönsaker, frukter, bär, nötter och frön. Perfekt att dricka som frukost, eller före träning som energi, eller efter träning som proteinshake eller kanske som efterrätt i solen en varm vårkväll. Jag älskar smoothies men har sällan gjort några själv, utan det har blivit färdiga från affären eller macken, dyra och utan riktig koll på vad som är i. Men nu är det slut på det. Jag bestämde mig för att köpa mig en bättre mixer, lite mer anpassad för just smoothies och shakes. Min gamla mixerstav luktar bränt varje gång man kör den så den håller nog inte så länge till.
  Efter en hel del surfande på nätet om Blenders/juicepressar och några promenader i affärer bestämde jag mig för en C3 Mix & Go. Man får med två stycken shakers/behållare med lock som man kan ta med tex på gymmet eller till jobbet. Det som är så bra är att man mixar direkt i behållaren vilket halverar disken. Den är lätt att använda och inte så många delar att diska. Sjukt smidig, det ända negativa är att den kan kännas högljudd, men man mixar klart allt på så snabb tid så det gör inget.
  
  Vad kan man ha i en smoothie då undrar du? Ja, det mesta faktiskt tycker jag. Vanligast är väl banan, mango, frysta bär såsom hallon, jordgubbar och blåbär. Men varför sluta där när det finns så mycket gott och nyttigt. Apelsin, grapefrukt, citron, lime, äpple, ananas, melon, kiwi, you name it. Grönsaker är gott det med, så det finns oändligt med kombinationer. Gurka, tomat, spenat, ingefära, avokado, listan kan väl göras hur lång som helst.
  Recept då, är det svårt att blanda så det blir gott? Nej har man koll på vad man tycker om och lite köksvana så är det inga problem, annars finns det böcker med recept och frestande bilder och så finns ju internet såklart =) Här är två olika recept.
  
  Proteinrik shake:
  Banan, mango, annanas, valnötter och linfrön. Mixa allt med mjölk. För dig som är ”hardcore” slänger du i ett rått ägg oxå.
  Nyttig Efterrätts smoothie:
  Färsk bladspenat, hallon, björnbär, tranbär, gojibär, banan, annanas och en lime. Går att få lite sting i den med färsk ingefära eller lite chili. Mjölk eller yoghurt. Funkar lika bra före träning som på balkongen i solen en fredagkväll.
  
  Orkar du inte stå varje morgon och skala och hacka ska du få ett jättebra tips. Antingen köper du färdiga smoothiepåsar på Ica, djupfrysta hackade frukter i bra blandningar för smoothies. Eller så tar du och gör egna såna påsar, köp mängder med frukt och grönsaker du vill använda, ta en kväll och hacka upp allting och förbered sedan fryspåsar med lagom portioner av olika sorter. Så när du är sugen på en smoothie tar du bara fram en sådan och mixar med mjölk så har du en kall smoothie på en minut. Smidigt.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nyhetskälla myskyrunning.com: terrangloparen.wordpress.com

• Terränglöparen byter adress!
  April 13, 2013
  Bloggen flyttar och får ny adress!
  Från och med idag kommer bloggen ligga under Outdrr.com, närmare bestämt på:
  

  terrangloparen.outdrr.com

  Så välkommen att titta in där och klicka gärna på följa-länken på den nya adressen!
  
   
• Full fart i terrängen
  April 8, 2013
  Kylan har hängt i och isiga stigar har varit vardag lite väl länge, igår kunde jag för första gången släppa på och ett nytt personbästa på 5 km terrängrundan blev det!
  Det har gått rätt trögt efter min långvariga luftrörskatarr och efter det en ryggskada. Nu har ryggen blivit bättre men det har gått trögt under vintern. Nu känns det som om kroppen är på gång och tävlingssäsongen närmar sig.
  Först ut blir Icebug´s nya tävling ”Icebug City Trail” den 5 maj i anslutning till den nya mässan Nordic Outdoor. Förmodligen blir det i lagtävlingen.
  
  Som nummer två kommer jag springa Salomon Trail Tour´s tävling i Falkenberg den 12 maj, mitt första STT lopp.
  
  Nu kör vi!
  
   
• Löpsteget – Malin Ewerlöf som PT
  March 26, 2013
  En ny träningstjänst är under uppstart. Eller löptjänst kanske man ska kalla det där du får Malin Ewerlöf som PT!
  
  Tjänsten, som heter Löpsteget, kommer från Select Wellness som har över 10 års erfarenhet av friskvårdsaktiviteter riktade mot företag. Löpsteget är en tjänst upplagd som en tävling där man får poäng för att följa sitt träningsprogram. Träningsprogrammet utformas efter dina mål och förutom träningsupplägg kommer det innehålla korta filmer där Malin Ewerlöf visar teknikövningar.
  
  
  Tjänsten riktar sig mot både företag och privatpersoner och kommer säkerligen fungera som en bra motivator för både den som är på väg in i löparvärlden som för den som är van löpare.
  Det ska gå att anmäla sig inom kort så håll utkik på: www.lopsteget.se
  
  
   
• Haglöfs Intense App
  March 20, 2013
  Provade häromdagen en ny app under en löprundan. Det är Haglöfs som har satt ihop en app i form av en serie utmaningar. Haglöfs Intense App heter den och går ut på att man i en serie utmaningar tävlar mot Marcus Hellner.
  
  Jag tyckte det var ganska kul att se hur jag ligger till mot Marcus Hellner och det gick att se på appen hur man låg till under rundan. Saknade dock någon form av röstcoachning, hade varit riktigt kul att höra Marcus själv ge en lite kommentarer och att få höra när man går i mål hade också varit bra.
  En utmaning har passerat och nu väntar jag på att nästa utmaning låses upp. Fina priser att vinna och lite extra spänning på löparrundan ger appen allt!
  
   
• Löparkläder – Salomon EXO
  March 12, 2013
  I höstas började jag läsa mer och mer om det starkt kommande segmentet kompressionskläder inom löpning. Jag tyckte det lät intressant och rent teoretiskt lät det som ett vinnande koncept. Jag bytte ut min löpargarderob till tröja, tights och calf guards från Salomon´s EXO koncept. Resultatet? Personbästa på första rundan och en härlig spänst i steget.
  

  

  Nyligen var jag på Teneriffa och sprang trail. Dock utan calf guards.

  Nu har jag sprungit mycket i plaggen och de håller måttet. Passformen är fortfarande densamma som när jag köpte de och de har hållit bra. På calf guardsen har jag sett att någon söm inte är helt fräsch men då sitter de också väldigt tight vilket märks när jag drar de över mina kraftiga vrister.
  Tröjan är en EXO S-lab Zip Tee och med den så känner jag att min hållning blir något bättre men jag vet inte hur mycket den hjälper mig i min löpning.
  
  
  
  
  
  Tightsen är ett par EXO 3/4 Tights och där tycker jag mig märka en skillnad i hur de stödjer mina ben. Jag tycker mig få bättre spänst med de och orkar mer. Nu i vinter har jag sprungit med de och ett par tunna fleecebyxor över när det blivit lite kallare.
  
  
  
  Calf guardsen heter EXO Calf och med de tycker jag också att det känns att de ger effekt.
  
  
  
  På det hela taget är jag mycket nöjd med dessa kompressionskläder och det har gett resultat i bättre tider och en annan spänst. Så helt klart värt att pröva!
  
   
• Värmer upp för Salomon Trail Tour
  March 5, 2013
  Snart är tävlingssäsongen igång inom terränglöpningen, det blir fler och fler lopp och Salomon Trail Tour (STT) är något att se fram emot. Min egen tävlingsplanering är mer eller mindre klar, först hade jag tänkt mig att springa ganska många lopp men på grund av en ryggskada så blir det i år färre lopp än jag tänkt mig. Än så länge planerar jag att springa STT i Skatås samt i Kåsjön och den 14 september blir det Risveden Terräng.
  
  Salomon Trail Tour har under tre år dragit fler och fler tävlande och fler lopp har dragit igång. Nu ingår det 15 lopp med 5 och 10 km distanser på allihop samt 21 km distans på 9 av de. Prispengar på totalt 60 000:- kan vinnas i touren om man tävlar på 10 eller 21 km distanserna.
  Här ser Ni årets aktuella datum på loppen:
  11/5 Kullamannen
  12/5 STT, Falkenberg
  25/5 STT, Kolmården
  2/6 STT, Falun
  6/6 STT, Kristianstad
  8/6 STT, Skatås i Göteborg
  30/ STT, Globen City i Stockholm
  20/7 STT, O-Ringen Boden
  7/8 STT, Drakloppet i Sundsvall
  24/8 STT, Hellas i Nacka(Sthlm)
  31/8 STT, Kåsjön i Göteborg
  1/9 STT, Eskilstuna
  7/9 STT, Jönköping
  14/9 STT, Umeå
  21/9 Le Grand Final! STT, Sälen
  Det ska bli ett intressant tävlingsår och till detta kommer det ett växande antal andra mycket intressanta tävlingar. Går det som jag vill så blir det en utökad satsning till 2014 med fler lopp och kanske även nån bergsmara.
  
   
• Testlopp med Team Nordic Trail
  March 4, 2013
  På kvällen den 15 februari i år arrangerades det ett testlopp med chansen att vinna ett startbevis till Haglöfs Night Trail Run, en trailtävling som alltså avgörs på natten med pannlampa.
  
  Testloppet lockade ungefär 80 deltagare som sprang på distanserna 5, 10 och 15 km. Först i varje klass vann alltså ett startbevis till Haglöfs Night Trail Run som går av stapeln den 4/5 kl. 21.00 vid Gällöfsta kursgård utanför Kungsängen i Stockholm.
  Där kommer sträckorna vara 5 eller 10 km och banorna är utmärkta med reflexer så ingen springer vilse. Om du är intresserad så kan du läsa mer här http://ntr.10mila.se/och kolla in filmen från testloppet nedan.
  
   
• Terränglöparön
  February 20, 2013
  Tänk dig en ö öster om Madagaskar där befolkningen är hängiven till terränglöpning. Tänk dig att Kilian Jornet kommer på besök och springer en tävling som pågått i 20 år!. Autograferna skrivs springades! Sluta tänk och kolla in filmen!
  
   
• Salomon Trail Tour´s avslutning 2012
  February 14, 2013
  Här har Ni en liten film från Salomon Trail Tour´s avslutning i Sälen 2012. I år ska i vart fall jag vara där och springa fort! Ska du?
  
  21-22 September går det av stapeln i år…
  
   
• Igång igen efter sjukdomsuppehåll
  January 8, 2013
  Det började med luftrörskatarr i 98 dagar! Följt av förkylningar med halsont och allt som inte har med löpning att göra. Nu har jag just återtagit min plats i terrängen, med löparskorna på!
  
  Som jag har längtat efter att få ge mig ut och springa! Nu blev det i och för sig en mjukstart i spåret och inte helt obanat där det är som bäst men ändå. Äntligen igång igen och jakten på formen kan starta!
  Ser fram emot Salomon Trail Tour, Trail works, Lidingöloppet, Tjurruset, Risveden Terräng, plus några andra lopp och mil efter mil med terräng!
  
   

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nyhetskälla myskyrunning.com: outnorthbloggen.se

• Salomon City Trail 2014 – 24 April
  March 28, 2014
  Du som gillar att springa lade kanske märke till det nydanande loppet Urban Trail Sthlm som arrangerades för första gången under 2013. Till i år har våra vänner på Salomon och Suunto tagit arrangemanget under sina vingar, och namnet har ändrats till Salomon City Trail.
  Jag kallade loppet för nydanande, vilket kanske är att ta i lite i överkant. Klart är dock att konceptet för loppet är annorlunda mot de flesta andra löpartävlingar och löpar-arrangemang. Vanligtvis springer man under dessa i terrängen, eller på platt asfalt. I Salomon City Trail har man istället skapat en rolig, men krävande terrängbana mitt i stan. Backar, trappor och andra hinder ska du absolut inte bli förvånad över att få forcera under loppet. Det är naturligtvis inte av den svårighetsgraden att du behöver ha ett förflutet inom Parkour, men ett roligt inslag i löpningen som gör detta till ett ganska unikt upplägg.
  Föga förvånande visar också Salomons erfarenheter att många av oss gärna springer i stadsnära miljöer, varför de nu lanserar den nya produktkategorin City Trail. Grejerna i denna hittar du självklart i vårt sortiment här på Outnorth, och det rör sig om produkter som passar utmärkt för löpning under varierande förutsättningar. Några exempel är skorna i kategorin, som kombinerar asfaltskons dämpning och stöd, med trailskons grepp och låga profil. Det kan låta som en svår kombo, men personligen tycker jag de har lyckats, och fått fram produkter som funkar utmärkt i de varierande förhållanden man trots allt oftast springer i. Användbara och trevliga produkter helt enkelt.
  Även om Salomon är huvudsponsorn till tävlingen så ska vi inte glömma bort Suunto. Deras träningsklockor, och då särskilt de senare av modellerna i Ambit-serien tycker jag är mycket kompetenta. Se gärna vad jag skrev om Ambit2 S när jag först fick stifta bekantskap med den förra året. Senast ut i serien är Ambit2 R, en dedikerad löparklocka med samma fina funktionalitet som sina storasyskon Ambit2 och Ambit2 S. Maken till pang-för-pengarna (eng. bang-for-the-buck) får du leta efter.
  Prisbordet i Salomon City Trail består självklart av massor av produkter från just Salomon och Suunto, och oavsett om du får vara med och plocka på det eller inte kan du vara säker på att inte gå tomhänt från tävlingen. Det ingår nämligen en trevlig Salomon träningströja i startavgiften, och själva loppet kommer garanterat att vara ett minne att vårda och njuta av länge.
  Lägg torsdagen den 24 april, klockan 19.00 i Kungsträdgården på minnet, för det är då Salomon City Trail 2014 startar. Distanserna är 7 eller 14 km och du anmäler dig här>>
  Frågor ställer du med fördel direkt till arrangörerna på info@salomoncitytrail.se
  Lycka till och njut av vårens löpning!
  // Oskar, Produktteamet på Outnorth
• Yak Attack 2014 – Racestory
  March 25, 2014
  Yak Attack 2014 avklarad för min del. Det blev ett händelserikt äventyr.
  Hemkommen, jetlaggad, nöjd, trött, glad, bitter och revanschsugen. Tröttheten kommer nog mest av sviterna efter att ha trekkat i en styv arbetsvecka och bitterheten (som lagt sig) beror på att jag inte kom runt alla åtta sträckor på cykeln.
  
  (Yak Attack ÄR det hårdaste stage racet som finns. Jag är rätt säker.)
  Låt oss börja från sluten i all enkelhet. Jag tog mig igenom Yak Attack med reservation för två smärre Jeeptransporter á 8 timmar styvt. Problemet är att jag inte cyklade igenom tävlingen utan valde att gå resterande sträckor samt över passet Thorong La och vidare till Pokhara. Det svider men resan i sig har dämpat det värsta.
  
  (På väg till Manang. En trekkingsträcka på 8 timmar)
  Det var ju inte meningen men så här i efterhand (dessutom redan någon timme efter att ha beslutat att stanna kvar i Nepal efter haveri och skada) är jag otroligt nöjd över detta äventyr!
  
  (Jeepturen fjärde dagen. Helt plötsligt kommer vi in i en tropisk del på 3 500 meters höjd)
  Äventyret börjar dock här:
  Katmandu liknar ingen annan stad jag varit i och Nepal är ett fantastiskt land med fantastiska människor. Jag flög in från Qatar och tillbringade 4 dagar i denna ofattbara stad för att ordna med utrustning, vila upp mig och träffa några av de andra tävlande. Dagarna gick fort och vädret visade sig från sin bästa sida med runt 25 grader i solen. Försiktighet runt hygienen var fokus då jag inte ville åka på något magproblem vilket många gjorde. Jag klarade mig helt oskadd genom hela vistelsen!
  
  (Elektriker någon?)
  International Guesthouse hette mitt ”hotell” placerat i centrum av Thamel som är något av ett turistområde fyllt med små affärer och kafeer. De flesta små affärerna säljer trekkingsaker och piratkopiorna är dominerande.
  
  (cykelfix utanför mitt rum)
  
  (Rummet ser ut som en sportbutik)
  
  (Simsalabim! Allt nerpackat i bagarna! Makalöst. En stor del i planeringen är att klara viktbegränsningen på 20 kg)
  Sista dagen innan start cyklade vi som bodde på hotellet i genensam trupp norrut till Park Village Resort strax utanför Katmandu för raceregistrering, infomöte och det sista fixandet.
  
  (Lyx!)
  Så hur gick det då?
  Sträcka 1 (Katmandu till Nawakot, 47km)
  
  (3, 2, 1 Start!)
  En tuff start med ett par kilometer uppför till nästan 2 000 meters höjd. Ganska varmt men inte stekhett. Försökte hålla min fart och inte spränga mig. Topp 10 försvann obehagligt fort med Nepaleserna i täten. På platån låg jag på plats 20 någonting och försökte hitta mitt tempo. Någon timme senare i början av en lång nedförslöpa slog jag i bakhjulet i en djup vattenkanal. Smällen var ganska hård och den vänstra skon förlorade greppet om klippsen och föll ur sin position vilket resulterade i en snedvridning av höften och ett ”popp” i nedre ryggen.
  Jag körde vidare ner för den galet aggressiva downhillsträckan och ut på en lång platt del som slingrade sig mellan byar och vattendrag. Underlaget var barspolade rullstenar och det var stötigt och svårt att hitta rytmen. Ryggen var ansträngd efter smällen men hanterbar och jag tvingades dra ner på tempot för att inte förvärra det hela. Sista fem kilometrarna bestod av en stygg uppförsbacke på sandunderlag. Värmen började bli påtaglig och ryggen klagade mer och mer. Ytterligare en smäll i ryggen precis innan vi vek av upp mot berget gjorde att jag tvingades hoppa av och börja gå uppför. Det tog en timme uppför backen och sista biten fick jag lift med en Jeep. Jag fick en tid på sträckan men låg sist vilket var väldigt frusterande. Den känslan förstärktes ganska fort då jag behandlades av läkarteamet och jag insåg att det kanske är slut redan efter första dagen då smärtan under kvällen var mäktig. Sent på kvällen konstaterades dock att det var någon slags muskelbristning eller sträckning och inte skelettrelaterat i ryggraden vilket var en bra prognos i alla fall!
  
  (7 000 meterstopp bakom mig)
  Tidigt på morgonen dag två (efter att ha rullat ur sängen för att åla till toaletten) bestämde jag mig för att köra sträcka två. Frukost bestod av två blå och två vita piller vänligt donerade av läkarteamet vilket gjorde mig extra pratsam och glad vid frukosten. Race Director Phil såg förvånad ut över att se mig vid frukostbordet iförd tävlingskläder vilket bevisar att jag nog varit borträknad i hans ögon.
  Sträcka 2 (Nawakot till Gorkha, 80 km)
  
  (Simulerar ”shock rebound damping” settings. Allt för bilden)
  Pallade ca 60 av 80 kilometer innan jag kastade in handduken. Surt. Sträckan i sig innehåll flera tusen höjdmeter och vid just cykling uppför gjorde ryggen ont.
  
  (Sista vattenstationen på sträcka två. Uppståndelse och fina hattar)
  
  (Ultiman gick hem i alla läger)
  Massage, piller och vila bestod kvällen av. Många tankar for genom huvudet. Ska jag åka hem nu när jag inte kan vara med och fightas? Ska jag stanna kvar och rulla igenom eller försöka trekka resten? Slutligen fattades beslutat att försöka köra sträcka tre som skulle vara betydligt kortare och något snällare.
  
  (-What!? Are you not running tubeless??)
  Sträcka 3 (Gorkha till Besisahar, 57 km)
  
  (ja – kryddor)
  Okej känsla i ryggen på morgonen även om det tog en halvtimme att återfå någon slags rörlighet. Mer fokus på rörelser gjorde det hela bättre nu när vetskapen om skadans natur var fastslagen. Stafflad start med mig först ut. Och sedan 30 sekunder mellan varje startande. Nu j”#¤”#¤ar tänkte jag. Jag vill tillbaka in i tävlingen och hade hittills inte kunnat visa var jag står resultatmässigt. Nästan 20 minuters ultrasnabb utförscykling med hastigheter över 50 km/h på se smala sandvägarna och genom byar och vattendrag. Sedan några stigningar samt en del asfaltssnuttar följt av fina singletracks genom byar, över hängbroar och åsar gjorde sträckan till en underbar cykling. Enda vattenstationen låg efter ca 30 kilometer.
  Jag tryckte på allt vad jag hade och passerade vattenstationen som 12a endast omcyklande av de snabbaste. Kanon tänkte jag. Nu är jag med igen och ryggen fungerade OK om det inte var alltför brant uppför. Ca en kilometer efter kontrollen går sadelstolpen av. Inte bra tänkte jag och reflekterade över hur detta kunde vara möjligt. Jag körde vidare ca 5 km utan stolpe, försökte laga den provisoriskt med hjälp av nästan samtliga invånare i en liten by. Allt från kvastskaft till metaldelar föreslogs som lösningar. Inget fungerade så att det gick att cykla vidare. När jag satte i stolpen så lågt att den satt kvar på den stump som återstod protesterade ryggen vilt och jag valde att cykla nästan en timme tillbaka till vattenstationen. Där bröt jag tävlingen.
  Jeepfärd till guesthouset och en eländig mental dialog sattes igång. Jag pratade med organisation om möjligheten att ta en lokal buss tillbaka till Katmandu men då vi var ganska långt från huvudstaden och vägarna hade medgett som snabbast ett tiotal timmars resa så beslutade jag att stanna och försöka ta mig till fots resten av sträckorna.
  
  (Droppen kan man kalla det)
  
  (Mongolian Guesthouse. Med fluktuerande internetaccess. Mannen i röd jacka heter Snowmonkey och är hälften get och hälften människa. En av våra guider)
  Jag fick till tre dagars cykling i tävlingen varav endast en där jag tyckte att jag var med resultatmässigt. Tråkigt givetvis men jag är inte avskräckt, varken av Yak Attack som tävling eller att försöka igen (med allt vad det innebär).
  
  (Starten på dag 2. Ett par timmars cyklande uppför bjöds det på. Magiskt landskap)
  Att träna stenhårt under så lång tid för ett event är ju en annan diskussion. Nu anser jag mig dock vara på topp fysiskt och har även viljan att försöka stanna kvar på den här nivån under ett par år. Så,  det kanske inte var helt bortkastat ändå!
  Att jag stack ut näsan så till den milda grad i detta projekt gör ju det hela inte mer lättsmällt men projektet har alltid varit långsiktigt och Yak Attack var avstampet för min nya fysiska nivå. Så kan jag säga nu men för ca två veckor sedan hade jag nog inte använt samma ord. Besvikelsen var stor och jobbig.
  
  (Någon timme efter start på sträcka två)
  Den backträning jag gjort under många månader kan anses som avgörande att klara av en tävling som Yak Attack. Dock var backarna både längre och brantare än vad man kunnat ana. Ofta fann man sig på lättaste växeln i timmar med knapp styrfart och mjölksyra sprutandes ur alla håligheter.
  Uthållighet och återhämtning tycker jag fungerande strålande och jag hade inga problem med fältkoma eller att äta som en del hade (förutom på höjder över 4 000 meter där aptiten var svårfångad).
  
  (Jeepmys med bärarna)
  Här och nu sadlades hela äventyret om från tävling till äventyr. Jag var vid ganska gott mod (vilket förvånade mig en aning) när jag, ompackad till 17 kg, tog mina första steg på dag fyra. Det kändes rätt skönt att försöka fortsätta till fots även om det kanske är än mer krävande då Annapurna Curcuit ofta klaras av på runt 20 dagar och startar man från Katmandu är det 25 dagar. Att försöka hålla jämna steg med de långsammaste cyklisterna till fots visade sig dock vara ganska enkelt. Mellan 7 och 11 timmar snabb marsch per dag och från 1 500 höjdmeter till nästan 3 000 som mest fanns på menyn.
  
  (Thorong LA toppen vi skulle bestiga dagarna efter. 5 416 meter. Respekt)
  
  (Suuntologg från min första trekksträcka)
  
  (Suuntologg från Thorongpasset)
  Dagarna löpte på bra och jag höll ett högre tempo än bärarna oftast. Kan bero på att de skulle dricka te varannan mil förvisso men jag fick smeknamnet Mountaingoat för min outtröttliga gångstil och mitt tempo. –Ahhh you walk very fast and don’t get affected by the altitude! Do you live in the mountains? – I live in Stockholm. – Aha, yes, very high! Så kunde det låta ungefär.
  
  (Mina nya polare, bärarna. Hårdingar som drack sin kroppsvikt i Masalate varje dag)
  Vi började nu närma oss högre höjd och i Manang (3 800 meter) tog vi en extra vilodag för att acklimatisera oss inför sista dagens trek till Thorong Phedi, basecamp, på ca 4 500 meters höjd.
  
  (Lunch på 3 500 meters höjd)
  
  (Rooftop restaurant. Mäktigt)
  Sträckan till basecamp är endast 16 kilometer men tog nästan 5 timmar att gå!
  
  (Vattenstation på 4 200 meter. Höjden börjar kännas.)
  Väl framme ägnades all tid på kvällen åt att få i sig energi, förbereda morgondagens toppbestigning och att känna av hur kroppen klarade höjden. En liten huvudvärk hade jag men ansåg att den var hanterbar och jag valde innan sängdags att inte ta Diamox. Valet visade sig vara rätt och värken hade inte förvärrats när klockan ringde kl 03:00 (?) och frusna slingrade vi oss ur våra sovsäckar redan färdigklädda. Paracetamol gjorde att huvudvärken försvann och vi packade raskt vår utrustning och begav oss till utfodringsstället för att försöka få i oss gröt. Dagen skulle bli lång, väldigt lång och all energi man kunde få i sig skulle snabbt förbrännas under klättringen.
  
  (Tobias skrattar åt det faktum att vi får hela 4 timmars sömn innan uppstigning. På 4 500 meters höjd sover man inte jättebra kan jag säga)
  Vid 4:30 går starten och alla är sammanbitna i mörkret. Vissa var dåliga i magen och vissa kände av höjden mer än andra. Alla skulle få bekänna färg idag.
  
  (20 minuter innan toppen!)
  Jag, medicteamet och några bärare tog position längst bak för att ”sweapa” fältet av kämpande deltagare med cyklar på ryggen. Detta gjorde att vi skulle komma att spendera väldigt lång tid upp på berget och den höga höjden. Det tog nästan 5 timmar att nå toppen på Thorong La och dessa mäktiga 5 416 meter! Sista 15 minuterna innan toppen började min huvudvärk komma tillbaka och mina händer svullnade upp en aning. Jag tog de efterlängtade toppbilderna men insåg att jag borde ta mig ner ganska snabbt innan höjden skull bli ett problem. Med vingliga steg droppade jag nästan 1 000 höjdmeter i ett nafs (inklusive många vilostopp) och efter ett par timmar var symptomen ett minne blott. Läkarteamet såg till att vi höll hög fart ner och det var bra då mycket snö gjorde att nerfärden tog längre tid än klättringen upp! 21km tog nästan 10 timmar!
  
  (Fota då, jag vill ner!)
  
  (Did it!)
  Sista milen åkte vi Jeep till nattlägret. Mäktig sträcka och nöjd över att ha klämt passet för egen maskin åt vi middag och kunde pusta ut!
  Sista dagen och sista sträckan var en evigt lång nedförslöpa från de karga höghöjdslandskapen genom världens djupaste dal, Kali Gandaki Valley. Sträckan tog oss nästan 2 000 höjdmeter ner till Tatopani där naturliga varmvattenskällor väntade. Magiskt!
  
  (Världens högsta dal)
  Från Tatopani till Pokhara cyklade truppen i grupp dag nio och jag satt av ytterligare en heldag i jeep. I detta fall en 30 år gammal taxi som förvånansvärt höll hela vägen till gruppsamlingen och omlastning till buss för hela gänget till Ibizaliknande orten Pokhara.
  
  (Race Director Phil känner sig hemma)
  Även om tävlingen varit över för mig nästan en vecka kändes det bra att den även officiellt var över för alla. Besvikelsen var sedan länge bortglömd och suget att genomföra tävlingen igen hade vuxit sig stor. Två nätter på ett ”lyxhotell” inklusive massage, god mat och strosande var fantastiskt skönt.
  
  (Tummen upp för en riktig toalett)
  
  (Tummen ner för sönderbrända läppar med blåsor)
  I Pokhara hade vi prisceremonin och det kändes ganska bra att jag fick en liten men värdefull medalj för att ha deltagit hela rundan trots allt.
  
  (Är jag värdig denna klenod?)
  Jag hade bränt mina läppar över passet och jag ägnade dagen åt att prata med allehanda sköna Nepalesiska naturdoktorer om vilket preparat som fungerar bäst för att läka dessa. En salva gjorde att hela ansikten blev rött och en annan gjorde att jag började flaga hysteriskt på näsan. En variant av Lypsyl var det som fungerade bäst…
  Från Pokhara flög vi med Buddha Air tillbaka till ett intensivt Katmandu för en sista natt för mig fylls av persedelvård och ytterligare ompackning innan hemfärd.
  
  (Kändes både säkert och osäkert på samma gång liksom…)
  Sammanlagt var jag borta i två och en halv vecka men det kändes mer som två månader. Mängden intryck, den sammanlagda fysiska ansträngingen och den mentala berg och dalbanan att inte fullfölja tog på krafterna!
  
  (Posar världsvant på väg hem)
  Så – vad händer nu?
  Jag är redan klar för att köra Yak Attack 2015 igen och jag ser faktiskt fram emot det väldigt mycket! Fullmatad med knowhow om sträckorna, utrustningstips och lärdommar kommer jag att komma bestyckat till tänderna till nästa år. Träningsmässigt kommer jag att göra några få saker annorlunda och val av utrustning kommer att tweakas till.
  Jag vet att jag kan fightas om topp 15 och jag kommer inte att vila innan jag gjort det…
  
  Med det sagt/skrivet vill jag tacka Phil, SnowMonkey och övriga ur organisationen bakom Yak Attack för ett sjukt tufft, brant, skitigt, hård, dammigt, spektakulärt, långt, högt och alldeles, alldeles underbart event! Yak Attack ÄR det tuffaste eventet av dom alla. Nuff said!
  Även stort tack till Crescent, TEC, CRAFT, Outnorth, Outside, Sportson Danderyd och Barkarby Seabird, Stockholm Kajak, Suunto, Thule, Maxim och Funbeat
  Med detta sagt – det är nu det börjar! Med en fysik på topp och mängder med äventyr runt hörnet sitter jag i skrivande stund och vaskar i de inbjudningar som ligger framför mig.
  Organisationen bakom Yak Attack kör även ett event i Sri Lanka i höst, följt av ett i Patagonien . Jag har redan inbjudningar till Alpentour i Österrike i Juni i år samt Crocodile Trophy senare i höst. Team Crescent Adventure har dessutom en diger tävlingskalander och nationellt väntar för mig förmodligen Vätternrundan, Lidingö MTB, Cykelvasan, Åre Extreme mm!
  Ja just det! Projektets ursprungsfråga, ”Hur bra kan man bli” i min ålder omgiven av proffs och ett träningsupplägg för elit? Jo jävligt bra! Jag trodde aldrig att jag skulle höja mig så mycket!
  Får jag sticka ut hakan ytterligare? Vinst i Cykelvasan Motion. Hur svårt kan det egentligen vara…?
  
  Mycket mer kommer inom kort!
  
  Johan
• ”Det hade varit härligt…”
  March 18, 2014
  Det finns många bra anledningar till att njuta av en skidresa, men någon av dem måste såklart vinna, i detta fallet handlar det om resan till Österrikiska Zell am See.
  

  Jag vill inte missa chansen att få åka skidor i underbara Österrike med barnen. En kille på 9 år som gärna åker i såväl puckelpist som parker och en liten tjej på 4 som nu kan åka själv i blå pister. Det hade varit härligt.

  Så lät motiveringen från Torbjörn Malmborg som vi tyckte förtjänade en skidresa till Zell am See tillsammans med familjen. Grattis till dig Torbjörn! Du får spendera 6 dagar på Romantik Hotell och du får även liftkort för 6 dagar för hela familjen.
  Du som inte vann kan läsa mer om möjliga resor här.
• Som kor på grönbete
  March 18, 2014
  Vi sa 4h, men förlängde till 6h, som kor på grönbete : ) snöfritt, isfritt, bara massa härlig lera i skogen, och solen bara strilar ner mellan träden, man stöter på folk överallt i spåren, DET ÄR VÅR!
  
  Ahh ljuva MTBlångpass! Eksjö cykelklubb, idrottsavd på garnisonen mfl har verkligen fått till spåren runt om i skogarna alldeles nära stan, det går utan svårighet att cykla 4mil på mer eller mindre tekniska spår.
  
  Sjön hemma är isfri och bjuder på paddling så ofta man kan, mest teknik och intervall än, de långa passen får komma när temperaturen gått upp lite till.
  
  Jag avslutade helgens träning i sann multisport -anda, med ridning, ja ytterst amatörmässig skritt närmare bestämt och noga instruerad av mina rid-mentorer : )
  Vi ska köra en tävling i September som ska innehålla ridning, så det är väl bäst att värma upp tänker jag.
  //Christian
• Foto-workshop med Claes Grundsten i Abisko
  March 12, 2014
  Följ med Outnorth på en fotosworkshop i landskapsfotografering till Abisko med Claes Grundsten, en av Sveriges mest kända landskaps-fotografer med ett flertal fotoböcker och utmärkelser på meritlistan. Här kommer du att få möjlighet att uppleva det svenska fjället alla dess motiv och vyer och tillsammans med Claes, en riktig fjäll- och fotoexpert. Tack vare de dramatiska omgivningarna så finns det många möjligheter för fantastiska fotografier.
  

  Claes Grundsten

  Claes är en av Sveriges mest meriterade fotografer när det kommer till landskapsfotografering och har fotograferat på heltid sedan 1993. Under sin fotografiska karriär har Claes fotograferat nationalparker både i Sverige och utomlands. Dessa skildras i flertalet av honom utgivna böcker, varav många är prisbelönta bland annat har hans böcker valts till Årets Pandabok vid två tillfällen, Svenska Publishing-priset i kategorin praktverk och Årets naturfotograf i Sverige. För mer information om Claes Grundsten se menyn Fotografer på Zooms hemsida. Se även www.claesgrundsten.se
  

  Abisko

  Abisko är en av de äldsta och mest kända av våra nationalparker, ett fantastiskt område som många fotografer återvänder till år efter år. Det goda klimatet betyder mycket. Abisko är en av Sveriges soligaste platser, och ligger i regnskugga bakom de västra fjällen. Nationalparken omfattar en bred dalsänka med fjällbjörkskog, vilket också är den dominerade naturtypen i området. På hösten brinner skogen av lövens färger. Abiskojåkka brusar som en pulsåder genom dalen och matar kristallklart vatten från sjön Ábeskojávri till den imponerande kanjonen nära utloppet. Till det närliggande fjället Njulla kan man åka linbana för att fotografera vyerna över Torneträsk och längs sjöstranden finns massor av vackra motiv som bara väntar på att bli förevigade.
  
  

  Dag för dag program

  Torsdag den 4 september 2014. Resa till Björkliden på egen hand. Då många föredrar att boka sina resor själva har vi valt att ej inkludera transport i priset. Många som reser till Björkliden brukar åka det direkta nattåget från Stockholm. Smidigt och bra. Om du skulle önska det så hjälper vi gärna till att boka transport. På hotell Fjället i Björkliden möts du av Claes och en teknisk färdledare från Zoom Fotoresor som kommer att vara med under hela resan. Efter incheckning på hotellet kommer Claes att berätta mer om de kommande dagarna, sitt sätt att fotografera men även att ge tips och råd kring landskaps-fotografering. Under eftermiddagen gör vi även en kortare fotovandring i närområdet. Under kvällen är det dags för en välkomstmiddag på hotellet. Här ges det möjlighet att lära känna övriga deltagare och även att prata med Claes om vilka förväntningar man har på de kommande dagarna.
  Måltider: Middag.
  Fredag den 5 september 2014. Heldagstur där vi under turen tar oss runt den vackra kanjon som Abiskojåkka rinner igenom. En kanjon är ett naturfenomen där ett vattendrag har karvat ur landskapet och skapat en djup dalgång mellan höga klippväggar. När det gäller Abisko kanjon så har där bildats över 20 meter höga klippväggar vilka ger en fantastisk utsikt och många fotomöjligheter.  Det finns även möjlighet att följa den stig som finns på östra sidan och som leder ned till botten av kanjonen. Här finns det möjlighet att, förutom att fotografera detta fantastiska fenomen, även se många olika fjällväxter och fåglar. Djurlivet i området är rikt och det finns bland annat den sällsynta nordsångaren. Här finner man även älg, tjäder, fjällämmel och fjällripa. Dagens picknick lunch intas ute i naturen och kvällens middag serveras på hotellet.
  Måltider: Frukost, lunch och middag.
  Lördag den 6 september 2014. Denna dag gör vi en heldagstur till den berömda stendalen Kärkevagge, en oerhört vacker och mystisk plats. Här har mäktiga krafter slagits samman och skapat höga klippväggar, blockhav och deltaområden. Detta kombinerat med vackra blomsterängar gör det till ett mycket vacker landskap och ett paradis för landskaps-fotografering. Längst in i området finner vi Trollsjön vilken är Sveriges klaraste sjö. Under dagen kommer en picknick lunch att serveras ute i naturen. På kvällen är det dags för en trevlig avslutningsmiddag på hotellet.
  Då man är ganska väderberoende i vid turen till Kärkevagge är  alternativet denna dag att ta linbana upp på Njulla, ett fjäll beläget väster om Abisko, delvis beläget i Abisko nationalpark. Njulla erbjuder fantastiska vyer över Torneträsk viket i sin tur erbjuder mycket goda fotomöjligheter. Längs sjöstranden är kontrasterna och motiven oändliga vilket gör dagen till en riktig höjdpunkt för en fotograf.
  Måltider: Frukost, lunch och middag.
  Söndag den 7 september 2014. Under förmiddagen kommer var och en att få välja ut tre bilder från de gångna dagarna. Claes kommer sedan att ge feedback på dessa samt välja ut den bästa av alla deltagarnas bilder som kommer att belönas med ett pris i form av en av Claes böcker i samband med lunchen. Härefter är det tid att börja tänka på hemresa. Transport till respektive hemort på egen hand.
  Måltider: Frukost och lunch.
  
  

  Tilläggsarrangemang

  För dig som önskar förlänga din vistelse antingen före eller efter huvudresan finns det naturligtvis möjlighet att göra detta. Det finns så otroligt mycket att se och uppleva i området kring Abisko så varför inte ta chansen och förlänga resan med ett par dagar? Man skulle till exempel kunna ta en dagsutflykt och vandra in i Kårsavagge eller ta en tur till kanjonen i Nussunvagge.
  Om du skulle ha intresse av att förlänga resan så hjälper vi dig gärna att arrangera detta.
  

  Hotell Fjället

  Hotell Fjället är ett mycket bra hotell och vackert beläget en bit upp på fjället i Björkliden. Här finner man bekvämt utrustade rum i form av enkel-, dubbel- eller familjerum. Alla rum är utrustade med wc/dusch och kabel-tv. Hotellets foajé är en trevlig samlingsplats där det finns möjlighet att slå sig ner framför brasan och bara njuta av tillvaron och utsikten utöver fjällvärlden. På hotellet finns det även en bar och på restaurang Lapporten behövs ingen konst på väggarna då de stora panoramafönstren åt sydost erbjuder en fantastisk tavla vilken ständigt skiftar. På hotellet finner man även en sportshop där det finns möjlighet att köpa eller hyra allt som man kan tänkas behöva när det gäller vandring i fjällen. Anda faciliteter som hotellet erbjuder är trådlös uppkoppling och bastu.
  

  Pris

  Nedan priser är per person och baserat på presenterat program och förutsättningar.
  

  Pris workshop

  Registrerad kund hos Outnorth: 4.495:-*  Bokningskod OSR
  Ej kund hos Outnorth: 4.995:-
  * Du som är registrerad kund och bokar denna workshop får även ett presentkort värt 300 kr för ditt nästa köp på Outnorth.se.
  I priset ingår
  

  • Workshop i landskapsfotografering under ledning av Claes Grundsten
  • Linbana och tågtransporter på plats i Björkliden
  • Moms

  Pris inkvartering

  4.295:- / person.              
  I priset ingår
  

  • Inkvartering tre nätter i del i dubbelrum på hotell Fjället.
  • Tre Frukostar, tre luncher och tre middagar.
  • Moms och hotellskatt.

  I priset ingår ej 
  

  • Enkelrumstillägg 980:-
  • Transport till Björkliden. För mer information se nedan.
  • Måltidsdryck, dricks, kostnader av personlig karaktär som telefonsamtal.
  • Tilläggsarrangemang efter genomförd resa.
  • Avbeställningsskydd och Reseförsäkring. För mer info se under ”Värt att veta”.

  Transport. Då vi har märkt att många deltagare föredrar att boka sin egen transport har vi valt att inte inkluderat detta i priset. Om du önskar hjälp med flyg- och/eller tågbokningar hjälper vi gärna till med detta.
  Bokning. Du bokar ditt deltagande för workshopen Fjällens vyer på vår hemsidawww.zoomfotoresor.se eller via telefon 08-627 00 55, 0470-466 40. Så snart du bokat kommer ni att erhålla en bekräftelse på bokningen via e-mail.
  
• Haglöfsdagar och ny cool design!
  March 11, 2014
  Vi startade denna vecka med en ny riktigt bra kampanj på Haglöfs där hela sortimentet minst har 20 % rabatt, samtidigt som vi lanserade en helt ny varumärkessida. Nu kan du äntligen se både på filmer och läsa mer om Haglöfs som varumärke och vad just dem erbjuder.
  Bläddra i deras kataloger, få ny inspiration eller hitta dina nya favoriter ur Haglöfs sortiment med den nya och mer lätthanterliga designen. Slipp krångliga sökvägar och hitta enkelt det du letar efter, vare sig det är inspiration, nyheter eller bara fakta. Tanken är att detta ska implementeras på fler stora varumärken sajten över, vilka varumärken skulle du vilja se mer av?
  Kolla in den nya Haglöfssidan här!
  Psst! Ni har väl inte missat vår nya reklamfilm om Haglöfsdagarna? Kolla in den här
  
  
• Barmarksläger!
  March 6, 2014
  Vasaloppet såg ut att smälta bort, isen på Bråviken hade smält och vårblommorna började titta fram i Kolmården. Ändå var det väl värt mödan att åka till Ängelholm på barmarksläger. Helen hade sniffat upp en fantastisk lokal hos Ängelholms rodd- och kanotklubb. Där fanns inga sängar alls men däremot ett fullt utrustat kök, gym, bastu och inte minst närhet till såväl stad, skog och vatten.
  

  

  Första dagen körde vi två träningar på Kullaberg, först en cykelorientering och sen ett varv på Kullamannen-banan. För en del var det ett bra test av de nya Trekcyklarna som inhandlats i år. Kullaberg var otroligt fint och väldigt kuperat. Man kan tänka sig att det är ett makalöst fint ställe när våren kommer fram mot april-maj. Vi mumsade snabbt i oss lunchen som bestod av utvalda favoriter från 24h meal innan vi mötte upp en klätterkunnig person som tog med oss ut på lite firning och jumarering. Vi fick bra tips och har nu vässat upp tekniken ett par snäpp.
  Även familjerna var med på lägret och dom roade sig med att besöka naturrummet på Kullens fyr.
  Kvällen ägnades åt godo mat och planering inför de kommande aktiviteterna i vår kalender. Våren kommer bli fullmatad med roliga happenings. Först ut är Vildmarksmässan i Stockholm 7-9 mars där vi kommer att finnas i Outnorths monter. Kom gärna förbi och känn och kläm på våra tävlingsgrejor så berättar vi mer om vad vi använder och vad vi tycker! Tävlingarna drar igång redan med sprintcupen i Frosta och efter det så radar tävlingarna upp sig. Vårens största utmaning får ändå anses vara Expedition Africa i slutet av maj och det återkommer vi till framöver.
  Det är väldigt skönt att vi har börjat planera inför Afrika racet eftersom det är en hel del logistik som ska lösas, allt från flygbiljetter till brinntider på lampor måste vara noga genomgånget. Inget får lämnas åt slumpen…
  

  

  Jacob var smart och körde med torrdräkt…

  Dag två på lägret ägnades åt lite kortare högintensiva sträckor på förmiddagen med stadsorientering på MTB följt av en orienteringsbana i läcker strandmiljö och som avslutning innan lunch körde vi en MTB-O i samma fina område. Efter lunchen så hade Christian lite kajakteknikgenomgång för oss och han visade stolt upp sin nya Epic V10 ultra. Den var riktigt lätt och kvick i vattnet. Tänk om vi alla hade samma fina teknik som Christian… då skulle vi vara grymma på paddling.
  Summan av kardemumman var att vi hade en fantastiskt trevlig helg med massor av bra träningar i en perfekt miljö! Hit kommer vi gärna tillbaka!
  

  

  Det är Christians kajak som är lätt, inte vi som är starka….
  /Outnorth Adventure mot nya äventyr
• Grattis Mia Andersson, vår totalvinnare!
  March 1, 2014
  Hur mycket Ola är du?… är en fråga vi ställt under sensommar-höst-vinter här på Outnorth. En tävling där man hade chansen att vinna både fina Gore-Tex plagg, men även där en lycklig vinnare fick en resa till Riksgränsen och Haglöfs Arctic weekend 2014.
  Så vi säger stort grattis till Mia Andersson som är vår totalvinnare! Hennes bidrag ”Fjällets jacuzzi” är både vackert, avkopplande och äventyrligt på samma gång. Vi på Outnorth önskar dig en riktigt trevlig och upplevelserik vistelse på Haglöfs Arctic weekend!
  
  Är du sugen på mer äventyrliga bilder? Kika på hashtaggen #hurmycketola på Instagram!
  
• Ännu en, eller äntligen en…
  February 27, 2014
  Du har säkert sett dem, eller de spår de lämnar efter sig i form av fästen, plattor och andra attiraljer på sport- och friluftsutrustningar. Att filma sina aktiviteter, för att sedan kunna dela dem med släkt och vänner har nämligen blivit lite av en folkrörelse i takt med att kamerorna blivit allt bättre, redigeringsprogrammen smidigare och de sociala forumen formligen skriker efter intresseväckande innehåll. Små actionkameror säljer med andra ord bättre än isglassar på en varm badstrand.
  De första actionkamerorna kom ut på marknaden ungefär 2007, och materialet de hade kapacitet att producera var av högst tveksam kvalitet. Bland de första ut var GoPro, som idag mer eller mindre har blivit synonymt med just dessa kameror, och som under många år nu har lett utvecklingen. Idag klarar de leksaksliknande kamerorna att producera film av proffskvalitet, vilket du garanterat sett i filmer och tv-produktioner.
  

  

  Att Garmin med sin bakgrund inom GPSer och konsumentelektronik skulle ignorera denna växande marknad vore otroligt, även om de har väntat riktigt länge med att ge sig in på den. Men nu har de tagit steget, och de har gjort det med besked genom att inkludera en hel del funktioner från sina andra produkter i sina actionkameror Virb ochVirb Elite. Virb är den mer avskalade modellen, medan Virb Elite har ”extra allt” i form av inbyggt WiFi, GPS, accelerometer, barometer, ANT+ kompatibilitet och mer därtill. Detta test är av Virb Elite, den gratis Virb-appen till iPhone och med materialet redigerat på Garmins Virb Edit programvara för Mac.
  
  Direkt när jag packade upp Virben ingav den ett stort mått av förtroende. Vi snackar en solid kvalitetskänsla som slår det mesta i genren, inga fippliga, ömtåliga små plastbitar här inte. Till skillnad från flertalet av sina konkurrenter är Virb vattensäker redan som den är, utan något extra hus den måste stoppas i. I detta skick tål kameran att bli nedsänkt i vatten, men max en meter i 30 minuter, vilket bör räcka för det mesta utom ren undervattensfilmning. Vill du ha den till det finns det självklart ett undervattenshus med en lins som optimerar Virben för filmning under vatten, men det är ett tillbehör du får skaffa separat. Kvalitetskänslan går igen i de medföljande fästena, som är robusta och med goda justeringsmöjligheter. Jag gillar efter lite tillvänjning att samtliga leder i fästen och kopplingar har små hack, vilket gör att man inte behöver dra åt skruvar så hårt som hos flera andra actionkameror. Dra till anliggning, och det sitter som berget. Mycket smidigt när fingrarna är kalla, eller man har handskar på sig och inte får full friktion. Kamerans samtliga reglage är också lätta att sköta med ett par mellantjocka handskar på sig, vilket är klart positivt.
  

  

  Jag har filmat en del med både GoPro’s och konkurrerande märkens liknande kameror, och det tar ett tag att vänja sig vid Virbens annorlunda format och lite högre vikt. En del ställen där jag med lätthet brukar placera en GoPro är inte alls självklara för en Virb, och det gäller både på kroppen, hjälmen och cykeln. Å andra sidan gör formatet, tyngden och den alltid närvarande displayen att det blir lätt att filma med den i handen, som med en ”riktig” filmkamera. Faktiskt så lätt och smidigt att jag kommer på mig med att använda den på just det sättet ganska ofta. Personligen tror jag att formatet på Virb är en vanefråga till största del, men visst finns det placeringar som blir svåra eller olämpliga. Värt att tänka på när du väljer actionkamera. Jag gillar att man monterar kamerans hållare som man vill ha den, för att sedan enkelt och snabbt kunna klicka i/ur kameran efter behov.
  Prestandamässigt ligger Virben bra till, med sin kapacitet för upp till 1080HD siktar den väl inte på proffsanvändare, men duger alldeles utmärkt för oss glada amatörer. Bildkvalitén är fin, med ett bra skärpedjup och förmåga att registrera detaljer även vid snabba panoreringar. Färgåtergivningen är neutral och jag upplever kameran som bra på att handskas med svåra ljusförhållanden. Mikrofonen är känslig och tar upp ljud på ett bra sätt, även om den precis som de flesta andra actionkameror har svårt för att handskas med fartvind och blåst på ett bra sätt. Monterad på t.ex. en cykel fortplantas det också ett burkigt ljud via fästena, precis som hos konkurrenterna. Jag gillar bildstabiliseringen, som faktiskt gör skillnad, och att det är smidigt att snabbt ställa om videoläget från normalt till slow-motion. Displayen gör underverk för smidigheten, och jag kommer på att jag sällan tar upp mobilen för att sköta inställningarna via appen, som ju annars är det klart bästa alternativet när man filmar med en GoPro. Jag ska inte gå djupare på detta med prestandan, annat än att konstatera att jag personligen tycker att den klarar sig minst lika bra som en Hero3+ Silver Edition även om den senare klarar lite högre bildfrekvens vid full upplösning. Black Edition med ett + i namnet är vassare, men också i en högre prisklass.
  

  

  Vad Virben kan som GoPro inte gör är dock en hel del saker… Den har nämligen möjlighet att ta emot data från ANT+ sensorer i form av pulsband och kadenssenor. Med andra ord kan du tillsammans med filmen registrera hur snabbt du trampar och hur din puls ligger till. Dessa uppgifter kan sedan läggas i filmen via Garmins Virb Edit redigeringsprogramvara. Virb Elite har också en inbyggd GPS, som förser din film med exakta koordinater, hastighetsuppgifter och kompassriktning, vilka också kan läggas in i din film på ett flertal kreativa sätt. En barometrisk höjdmätare ingår också, tillsammans med en accelerometer som piffigt visar hur du utsätter dig för G-krafter i dina aktiviteter. All denna data går att presentera ihop med dina filmrutor utan att du behöver bry dig om att synka det hela. Kan tänka mig många roliga grejer som går att göra med denna data när man vill, och önskar man inte visa den så behöver man inte. Den finns dock alltid tillgänglig om du låtit kameran vara inställd på att registrera detta. I övrigt använde Virb sig av en fjärrkontroll som kommunicerar via ANT+, som är ett strömsnålt sätt jämfört med WiFi. Fjärren ingår dock inte. Nu kan man tänka att all denna datainsamling skulle sänka batteritiden rejält, men så verkar inte vara fallet. Dels har Virben ett batteri om 2000 mAh (vilket är nästan dubbla kapaciteten av en GoPro) och samtidigt verkar den vara strömsnål över lag. Garmin utlovar över 3 tim på en laddning vid 1080p och 30 bilder/sekund och jag tror inte de tagit i för mycket där, snarare att kameran klarar mer än så. Gillas skarpt och gör formatet/vikten lättare att vänja sig vid.
  

  

  Appen och Virb Edit för redigering funkar bra, även om Edit är ganska grundläggande. Dock funkar allt direkt, det är lätt att importera filmklipp och bilder från kameran, du kan flytta/kopiera/klippa och pyssla, samt välja hur du vill att datan från Virbens alla sensorer ska presenteras i din film. När du är klar exporterar du lätt din film i den upplösning du önskar, eller använder den integrerade funktionen för att direkt lägga upp den på Youtube.
  Nu blev det här en ganska lång beskrivning av mina erfarenheter efter en tid med Virb Elite, men jag tycker den är förtjänt av det. Den har ett annorlunda format, visst har den det. Men jag tycker ändå att det mest handlar om att vänja sig vid att den är annorlunda, samtidigt som det är uppfriskande med något nytt i segmentet. Kvalitén upplevs mycket bra, både i känslan och vad den levererar i form av film och bilder, så överväg gärna denna lilla goding om du är på väg att skaffa en actionkamera. Här finns en liten filmgjord med Virb Elite, redigerad i Virb Edit och sedan upplagd på Youtube. Upplever dock att kvalitén på videon försämrats en hel del vid uppladdningen till Youtube.
  // Oskar
• Yak Attack 2014 is coming up!
  February 26, 2014
  Hej!
  Nypackad och startklar. I morgon sätter jag mig på planet som tar mig till Kathmandu för preppande i ett par dagar innan starten går tredje mars. Uppladdningen har varit lite svajig men nu är det dags!
  Om man är sugen på att följa spektaklet när en mängd pappor cyklar över Himalaya-ryggen under åtta dagar iförda tights så skall man bege sig hit:
  Yak Attack på Facebook
  Theyakattack.com
  Bikefaster.wordpress.com
  Träna hårt så ses vi!
  
  Stort tack till Outnorth, Crescent, Craft, Outside, Thule, Suunto, Sportson, Maxim, Funbeat och Seabird:)
  

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nyhetskälla myskyrunning.com: ultralopning.outsideonline.se

• Långpass på Järvafältet på söndag
  October 29, 2013
  Sällskap gör det enklare och roligare att springa långt, är ett påstående som jag ofta hör. Och visst är det enklare att få till det om du vet att träningskompisarna står och väntar. Därför gör vi gemensamt slag i saken på söndag 3/11 och ses vid Bögs Gård på Järvafältet i Sollentuna.
  Vi samlas 9.30 vid Bögs Gård och så kommer vi att springa flera rundor där vi kommer tillbaka till startpositionen så att det blir möjligt att droppa av eller haka på för att få långpasset så långt som just du vill ha det. Tempot kommer att vara ca 6 min/km och den första rundan drygt tio kilometer, det vill säga vi är vid Bögs Gård igen 10.35 för den som vill haka på något senare. Vår andra runda blir sju kilometer och vi borde då vara vid gården igen 11.20 eller strax därefter. Hur vi fortsätter efter det beror på vad vi känner att vi vill och behöver.
  Det ser ut att bli behagligt löparväder på söndag med några plusgrader och en mulen himmel.
  Varmt välkomna!
  Målet är att samla kilometer, snacka löpning på en nördig nivå och ha roligt ihop. Caféet vid Bögs Gård är öppet till klockan 15, kan vara bra att veta om någon blir fikasugen.
  

  
  
• Le Grand Raid Réunion
  October 15, 2013
  Till helgen går ett legendariskt ultralopp i riktigt tuff terräng av stapeln på den lilla ön La Réunion i Indiska Oceanen. Vår svenska stjärna Emelie Forsberg skall springa samma distans som Viktor ”Bonjour Trail” Winterglöd så tappert genomförde förra året, nämligen >160 km och >9900 positiva höjdmeter, distansen som kallas ”Diagonales des fous” (Dårarnas diagonal).
  Flera stora tidningar i Sverige har uppmärksammat detta, bland annat Dagens Nyheter och Aftonbladet. Detta blir Emelies största utmaning som elitlöpare hittills och det skall bli extra roligt att följa henne på distans i detta lopp som lär bjuda på fler utmaningar än bara distansen och höjdmeterna.
  Här är Salomons film inför loppet:
  
  Och loppet kommer du att kunna följa via Le Grand Raid Réunions hemsida.
• Hilloween
  October 10, 2013
  Halloween-firande blev väl ingen succé i Sverige direkt. Här är det leksaksaffärerna som slår på stort, i övrigt är det ganska tyst kring denna ”högtid”. Amerikanarna däremot, blir ju som tokiga. Men allt som har med Halloween att göra behöver faktiskt inte handla om att vi ska köpa prylar. Här är en annorlunda utmaning från Salomon Och Suunto ”over there” som givetvis går att genomföra även här hemma:
  

  

  Under tio timmar (klockan rullar!) den 26:e oktober gäller det att sticka ut och samla så många höjdmeter du bara kan. Något slags bevis bör finnas med i form av foto, karta från någon GPS-klocka eller mobil-app eller liknande. Sedan är det bara att omvandla informationen till miles och feet (istället för kilometer och höjdmeter), skicka in till arrangören och vara med och tävla. Klicka på bilden ovan, så kommer du till utmaningens hemsida.
  Kul, eller hur?
• Testspring med Silva
  October 5, 2013
  Åh, vad jag önskar att jag kunde vara med på Silva Try Out, som kommer att köras på Järvafältet ett antal onsdagar framöver! Jag tror att det kommer att bli riktigt bra:
  
  Klicka på bilden, så blir det lättare att läsa.
• Kanelbullens dag
  October 3, 2013
  Det finns viktigare dagar att notera, såklart, men jag är ändå glad att idag är kanelbullens dag. Jag älskar kanelbullar! Hur hör det ihop med löpning, kanske du undrar?
  

  

  Dessa kanelbullar är från Fotografiska i Stockholm

  Svaret är enkelt: kanelbullar (och kardemumma- också) är ett av mina favoritbränslen på långa lopp. Det är lättuggat, ofta lagom sött och det är någonting med kanelsmaken som gör att det alltid går att få ner. Och vill jag inte tugga så finns det förhoppningsvis lite varm dryck att doppa i, så går det att svälja ner direkt.
  På Fjällmarathon, som hette Vértex Fjällmarathon när jag sprang, bjöds vi äkta hembakade och det var fantastiskt. De flesta ultralopp i Sverige brukar erbjuda kanelbullar åtminstone i någon av sina kontroller och på Vätternrundan finns det släta kardemummabullar. Jag har kört Vätternrundans trettio mil på enbart saft, kaffe och kardemummabullar.
  I förra veckan fick jag förklara på uppstartsmötet av Ride of Hope Europe hur jag kan vara fika-motståndare och samtidigt älska kanelbullar. Inte så svårt. Jag äter ju inte kanelbullar varje dag, precis.
  Min mamma är en hejare på att baka goda kanelbullar. Ibland när vi var små och kom hem från skolan fanns det nybakade bullar och ett glas mjölk som väntade. Jag hade ofta fuskat med skollunchen eftersom jag tyckte att den var så äcklig (fast det visste inte mamma) och därför var det ett himmelrike att få fylla på en hungrig mage med något så gott. Kanske är det därför som jag älskar dem så mycket fortfarande?
• Äntligen höst
  September 29, 2013
  Jodå, jag lever. Efter äventyren i Körsbärsdalen har det bara varit lite händelselöst på löparfronten. Ingen ny utrustning, inga nya stigar, inga nya planer. Men jag har haft ett par riktigt trevliga veckor medan sommaren lämnat rum för hösten. Vi fick bland annat besök av mina föräldrar och tillsammans såg vi speedway på Friends Arena.
  Nu går jag runt och skrotar i mina älskade långkalsonger och vi har tänt de första braskamins-brasorna. Imorgon är det oktober, en riktig favoritmånad för löpning. Med hög, klar luft och färger som skiftar åt rött, gult och brunt går det inte att sitta still.
  Till helgen är det dags för Holaveden Ultra, veckan efter Sörmland Ultra och i slutet av månaden Markusloppet. Tre härliga, höstiga femmilare genom skogarna. I år ska jag inte springa något av dem, men 2010 sprang jag alla tre på ren envishet och frustration efter att UTMB blivit så snopet avblåst.
  Jag har fått ett nytt favorituttryck efter att ha hängt vid webben och Twitter senaste tiden. Det var Ann-Sofie Runnerslove Forsmark som myntade det efter att ha slitit sig i mål på 100 miles under Black River Run i Västerås. ”Att anmäla sig är en sak. Att starta en annan. Att slutföra- det är BADASS!”
  Det här med att bryta eller inte bryta lopp är verkligen spännade att diskutera -räkna med inlägg på temat inom kort!
  

  

  Från Markusloppet i oktober 2010
• Trailcamp Körsbärsdalen 2013
  September 17, 2013
  Klockan halv tio i söndags kväll klev vi in genom ytterdörren hemma, Tarzan och jag. Vi hade varit på resande fot sedan tvåtiden på eftermiddagen och det var givetvis skönt att komma hem. Med oss i bagaget fanns en hel helg av äventyr, god mat och nya bekantskaper. En helg som jag gärna gör en repris på nästa höst.
  Mikael ”Stigarna” Björk har varit god löparvän på ett par resor tidigare, både till Frankrike och Marocko. Nu var det dags för hans eget Trailcamp Körsbärsdalen som jag hört och läst så mycket gott om efter förra årets premiärläger. Mikael gör saker med hjärtat och känns alltid 100% engagerad. Det här lägret var inget undantag.
  Ganska länge tvekade jag på om Tarzan verkligen skulle få följa med. Han hade fått grönt ljus både från arrangören och hotellet. Men skulle han verkligen palla lång resa, mycket löning och även kunna uppföra sig? Så, när hundvaktsalternativen dragit från stan, hade jag plötsligt inget val. Och vad var det värsta som kunde hända? Att han och jag fick nöja oss med promenader medan de övriga sprang. Det skulle jag kunna leva med, för då hade jag ju åtminstone provat. Eller möjligtvis att vi fick hoppa av tåget i Linköping och stanna hos mina föräldrar över helgen istället.
  Tålmodige Tarzan fixade dock resan till Skåne med bravur, han mer eller mindre sov sig igenom timme efter timme av buss- och tågfärder. Sent på eftermiddagen knallade vi in på gårdsplanen framför Talldungens Gårdshotell där en del av lägerdeltagarna stod ombytta och klara för en runda i sommarvärme och solsken.
  Jag har full förståelse för om alla inte är lika förtjusta av att ha sällskap av en hund, men det var åtminstone ingen som klagade öppet och Tarzan verkade gilla samtliga deltagare. Kanske för att hans matte gjorde det. Efter ett varmt välkomnande och en kort presentation av hotellet bar det av ut på Skåneleden.
  Terrängen kring Brösarp är både sagolikt vacker och störtskön att springa i. Den enda plumpen i protokollet är passagerna i och ur alla kohagarna, detta ständiga balanserande och klättrande som jag så väl mindes från 2009 då jag sprang ett ultralopp här. Tarzans iver att följa med flocken gjorde att han passerade dem väldigt oförsiktigt och jag fick hjärtat i halsgropen varje gång. Till slut fattade han själv att de var lite läskiga och lät sig hjälpas över när krafterna tröt. Ända tills han fullständigt kroknade och vi fick stanna vid ett litet vattendrag för att pusta när övriga gänget försvann bakom backarna. Sedan tog vi samma väg tillbaka som vi kommit, blev uppmötta efter en bit av gentlemannen Jesper och kunde leriga och nöjda duscha av oss på hotellet.
  Restaurangen på hotellet var i sig värd resan, skulle det visa sig. Hotellägaren David (som äger och driver det tillsammans med Emma) hade tjänstgjort som kock i Toscana och hans passion för mat verkligen lyste när han fick presentera kvällens meny. Emmas surdegsbröd severades frukost, lunch och middag och ni som känner mig väl vet att jag verkligen älskar bröd, och speciellt surdegsbröd. Jag var i mathimlen, kort sagt!
  I löparhimlen var jag också, naturligtvis. Det var så härligt att bara vara löpare bland andra löpare! Vi pratade i stort sett bara om löpning hela helgen. Inget krångel, ingen inbördes tävlan, inga större meningsskiljaktigheter. Vi bara var där och trivdes med livet.
  

  

  Paus i backlöpningen. Foto: Daniel Erman

  Under lördagseftermiddagens långpass hade jag lämnat Tarzan på hotellrummet. >30 km kändes väl häftigt för honom eftersom vi bara sprungit knappt hälften så långt tillsammans tidigare. Det blev faktiskt inte ens så långt för min egen del, jag vände hemåt och fick väl ihop någonstans mellan 20 och 25 kilometer medan de andra tappert trippade vidare och till slut landade på närmare 40 km. De sista löparna hann hem precis före middagen, när det börjat mörkna ute.
  Det är svårt att återberätta om den goda stämningen, den fantastiska maten och de vackra omgivningarna utan att låta snudd på religiös. Jag får runda av med att varmt rekommendera arrangemang av Mikael ”Stigarna” Björk och uppmana er att välja Talldungens Gårdshotell om ni skall besöka den här delen av Skåne, ett charmigt hotell som i sig hade varit värt resan ner!
  
• Tävlingsberättelserna från UTMB
  September 10, 2013
  Nu har de flesta av mina UTMB-vänner lagt upp tävlingsberättelser på nätet. Några av dem har delat upp berättelsen i flera delar. Det blir lättare att både minnas (för den som skriver) och att läsa eftersom loppet är så lång.
  Så, varsågoda, om ni inte redan gjort det, att ta del av Johans, Sandras, Bosses ochJonas Buuds historier om loppet. Missa inte heller amerikanen Anton Krupickas story. Han bröt visserligen (precis som Jonas) men hans skildring av hur hårt det här loppet faktiskt är kan vara läsvärd, tycker jag.
  Nu väntar jag med stor spänning på Viktors blogginlägg om loppet, sedan har jag nog fått ta del av allt jag ville veta om årets upplaga.
  

  

  Mont Blanc. Vägen runt massivet är lång och hård.
• ”Tjejmilen inställd”
  September 6, 2013
  Ja, tänk om det var rubrikerna på söndagens löpsedlar och webbsidor: ”Tjejmilen inställd på grund av bojkott” och så skulle det fortsätta. ”Startområdet gapade tomt på lördagsmorgonen…”! Tyvärr kommer det inte att hända. Det blir istället deltagarrekord på Tjejmilen även i år, allt talar för det.
  När jag får frågan om jag skall springa Tjejmilen blir jag nästan förbannad. Sedan sansar jag mig och kan oftast konstatera att personen som frågat inte känner mig så väl. Ibland orkar jag förklara varför jag aldrig har eller skall springa loppet, men oftast suckar jag lite resignerat och byter samtalsämne. Förvånande nog är de mest ihärdiga tjejlopps-förespråkarna oftast tjejer själva och så länge det fungerar på det viset kommer inte läget att förändras, åtminstone inte över en natt.
  Jag vill tro att tjejer faktiskt kan, och det på samma villkor som killarna. De kan ha samma jobb, samma pondus, samma utvecklingsmöjligheter. Men om vi själva inte tror på det, utan behöver skapa egna miljöer och villkor, som utesluter killarna, så blir vi till offer istället. Vi talar liksom om för oss själva att tjejer är lite svagare, lite räddare. Och nästan värst av allt är att vi sedan i den miljön låter Jantelagen råda och gärna trycker ner varandra och slänger skit sådär fult bakom ryggen som tjejer ofta är så bra på.
  Tjejmilen firar 30-års jubileum i år. Och för drygt 30 år sedan så var det här ett viktigt lopp. För på den tiden var det inte alls lika självklart att tjejer antog fysiska utmaningar i form av motionslopp. Den första upplagan av Stockholm Marathon 1979 hade (enligt loppets officiella hemsida) nästan två tusen män i resultatlistan, men bara 52 kvinnor. Fram till 1981 fick inte tjejer åka Vasaloppet.
  Om det var den rätta vägen att gå, den att skapa ett millopp bara för tjejer, kan väl diskuteras tycker jag. Det hade kanske varit bättre att skapa en halvmara, något som enligt historien bakom loppet på deras hemsida kom upp som förslag? Jag vill gärna tro att intentionerna var de bästa, att få tjejer att idrotta, och hoppas att åtminstone någon som tycker att det är ett misslyckande att loppet utvecklas till en slags rosa, fluffig dröm för självkritiska konsumenter av skönhetsprodukter. Där det i slutändan är viktigare att vara snygg än snabb.
  ”Många tjejer vågar inte tävla mot män” hävdade en av mina vänner. Men har de provat, undrar jag då. Mod är att våga trotsa sina rädslor, så då skulle tjejer inte vara modiga nog? Förresten, det är viktigt att påpeka, så behöver inte ett mixat startfält betyda att allt sker helt och hållet på männens villkor. Men om tjejerna håller sig därifrån, hur skall det då kunna bli på annat vis?
  ”Jag fick en startplats gratis” ursäktar sig en annan vän. Ja, gratis är ju gott, som vi alla vet. Och om vi hittar en tusenlapp på gatan så stoppar vi väl förmodligen den i egen ficka, eller…?
  ”Det handlar om gemenskap och glädje” är också ett argument jag hört. Absolut, visst kan vi samlas kring gemensamma intressen men kom ihåg att i Sverige har vi en diskrimineringslag som sedan 2008 ser ut såhär.  Kön, etnisk tillhörighet, religion, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder skall inte utesluta någon i Sverige från arbetsliv, vård, offentliga sammankomster, varor & tjänster m.m. Om vi, som i det här fallet, utesluter killarna frivilligt så talar vi ju samtidigt om att vi har ett mindre värde. Vi blir liksom inte ”på riktigt”.
  Jodå, jag har deltagit i tjejlopp mer än en gång. På nittiotalet sprang jag flera millopp för tjejer och även VårRuset. Men jag trivdes aldrig, för jag tyckte att stämningen var otrevligare, armbågarna vassare och missunnsamheten större än i de lopp där både tjejer och killar fick delta.
  Om vi vill jobba för att stärka tjejers självkänsla och aktivera dem fysiskt så måste vi, som jag ser det, hitta andra vägar. Tjejer måste sluta se på sig själva som offer, som svagare och börja tro på allvar att situationen går att förändra. Men vi är kanske för upptagna av att gå på ansiktsbehandlingar och köpa rosa träningskläder?
  
  
• Dom är i mål
  September 1, 2013
  Sedan i fredags eftermiddag har jag vankat runt här hemma (och hos svärföräldrarna) som en äggsjuk höna och bevakat vad som hänt nere i Alperna. UTMB startade planenligt i vackert väder klockan 16.30 på fredagen. Loppet gick att följa på webben och på Twitter, vilket jag förstås gjorde. Med stor spänning och förväntan såg jag Jonas, Johan, Bosse, Viktor, Sandra och Niklas passera de första kontrollerna. Jonas (Buud) i täten och de andra på mer blygsamma placeringar.
  Det fanns livesändningar via webbkamera från några av de större kontrollerna längs banan. Jag kikade med skräckblandad förtjusning på bilder därifrån och såg redan tidigt i loppet trötta löpare som irrade omkring i sina försök att fylla på energi medan andra såg oberörda ut. Att vara målmedveten i kontrollen är a och o för mig, så att så lite tid som möjligt kan spenderas där. Däremot är det lättare sagt än gjort när det är trångt och jag börjar bli trött. Hemma vid datorn kom känslorna från UTMB 2011 tillbaka: har jag ätit och druckit tillräckligt? Borde jag ha tagit på ett förstärkningsplagg? Kontrollerna är 100% nödvändiga, såklart, men ändå den del av ultraloppen som jag gillar minst när jag själv springer.
  Jonas låg med i den absoluta täten fam till Courmayeur, sedan verkade han tappa och när han knallade in i Champex-Lac som tionde man såg han rejält sliten ut. Han bröt också där och därmed grusades många svenskars förhoppning om en pallplacering på detta ultraloppens ultralopp. Om den besvikelsen kan du läsa mera här.
  Relativt tidigt i loppet bröt även Niklas Grip. Han har startat så många gånger i UTMB att han nästan måste ha någon slags svenskt rekord. Hittills har han aldrig kommit i mål heller, därför kändes det tungt att se ”arrêté” (brutit) efter hans namn i deltagarlistan ännu en gång.
  Segertiden på årets upplaga blev 20 timmar 34 minuter och 57 sekunder. Xavier Thévenard, en fransman som tävlar för Asics, var först över mållinjen och cirka tjugo minuter senare korsade en av mina favoriter, spanjoren Miguel Heras, mållinjen. I hemlighet hade jag hoppats lite på Sébastien Chaigneau som flera gånger kommit tvåa efter Kilian Jornet, men han bröt tidigt.
  Sensationellt nog kom för första gången en kvinna in bland topp 10! Rory Bosio från USA sprang in i Chamonix som sjunde löpare och piskade damrekordet med mer än två timmar.
  Johan, Bosse, Sandra och Viktor kämpade vidare mot natt nummer två, över Grand Col Ferret, där det säkerligen var både blåsigt och kyligt. Vi passerade där tillsammans 2011, Johan, Sandra och jag. Då var det natt och jag var livrädd i de branta stigningarna. Nu kunde ”mina” löpare passera i fullt dagsljus och förhoppningsvis njuta av utsikten. Speciellt Johan verkade gå riktigt starkt.
  Det är så otroligt mycket värt att komma i mål på det här monsterloppet. Men jag var inte orolig för Viktor, Sandra och Bosse. De vet vad de gör och fattar kloka beslut. Glädjen var förstås inte mindre för det när ”finisher” lades till efter deras startnummer under morgon och förmiddag på söndagen. Jag kikade på sändningen från webbkameran i målområdet men kunde inte upptäcka någon av dem där. Jag sms:ade kort med Viktor som meddelade att han låg i ”UTMB-koma” på hotellrummet.
  Nu längtar jag efter tävlingsberättelser! Och jag längtar till anmälan och lotteri inför 2014 års lopp. Mina chanser att få starta är inte helt borta, som jag trodde, utan 2011 års fullföljande löpare får ännu en chans och den tänker jag ta…
  

Posted in: 1